Sluta Stirra

Vi startade uppropet #slutastirra som syftar till ett förändrat bemötande gentemot människor med funktionsvariation, att mångfald ska bli på riktigt! Vem du än möter i din väg som avviker från just ditt ”normala” – stirra inte, börja heja! Titta inte bort när du ser en rullstol, byt inte säte på tåget, dra inte undan era barn när de nyfiket undrar – vänj dig och ditt barn vid olikheter. Ditt beteende som vuxen är det som ditt barn kopierar. Svårare än så är det inte. Vi lovar. Häng på, det blir kul! Med budskapet Sluta Stirra vill vi sätta ord på de känslor som uppstår hos Morris och alla andra barn och vuxna med funktionsvariation. Den känslan som uppstår när man blir stirrad på. Morris är en nyfiken 8-åring. Han sitter i rullstol p.g.a, en svår hjärnskada, han har en ljudlig andning och får mat via en knapp på magen. Morris kommunicerar inte som du och jag. Det tycker många är konstigt och ibland lite skrämmande. Dagligen möts han av blickar på avstånd. Blickar som söker svar men inte vågar fråga. Blickar som bara förmedlar distans. Det är inte bara Morris som märker av detta; även hans familj, syskon och assistenter. Till alla mammor som förskräckt stirrar på Morris när han hostar – han är inte förkyld – han har svårigheter med lungorna som gör att han hostar mer! Till er farmödrar som hindrar era barnbarn när de vill fråga något om Morris rullstol – låt barnen fråga och undra, vänj dig och dem vid olikheter! Till er pappor som byter säte på tunnelbanan med sina barn för att inte störa eller sitta för nära; Säg hej! Ni stör inte – vi åker bara tunnelbana precis som du och ditt barn. Ni sitter heller inte för nära – inte mer nära än ni skulle sitta något annat barn. Morris är inte farlig; hans familj och assistenter är inte farliga – möjligtvis lite trötta på att alltid bli stirrade på – istället för hejade på – ett leende räcker. Ni lär då också era barn ett uppskattat beteende – och Morris blir glad!